Olivia & Elina

Det är en lite småjobbig helg. Mycket som kommit tillbaka till en, tankar, värderingar, minnen. Sånt är bra men jobbigt. Det jobbiga är dock det som får en framåt så det är bara att bita ihop.

En bakslagsdag. Är så himla trött nu för tiden så har mest sovit hela dagen men jag får nog ta tag i mig själv och städa klart lägenheten. Utgång ikväll? Otroligt osugen. Tror inte jag kommer gå ut faktiskt men vet inte riktigt vad jag ska göra istället. Hemtentan skriven i alla fall.

Nej, jag kan inte blogga längre. Får inte ur mig orden.

fanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfan

Jag älskar Hanna. Dagens sanning.

Fredag = kortdag på jobbet. Noppa ögonbrynen. Njuta av känslan av att jobba en sista dag innan helgen. Fika med Pia. Fika igen med Pia följt av bio. Kommer bli toppen det här. Är på sånt prathumör.

Nu längtar jag efter Hanna för nu var det ett tag sen man sov tillsammans. Han är en så jäkla bra del i mitt liv.

Åh, efter att ha vaknat upp seg och grådassig så åkte jag, Maja och hennes pojkvän Anton ut till några superfina brudar utanför Kinnarp. Två barn och en grym mamma till dom. Vilken energi man får av barn! Det är något helt fantastiskt när man kan leka, skratta OCH föra en vuxen konversation med barn. Små genier är vad de är godingarna. För första gången på jag vet inte när så hoppade jag studsmatta till svetten rann, lekte häst och bara hade det så himla kul. Bättre energitablett kunde jag inte fått idag. Underbart!

Nu är min energidepå fylld så att en ny vecka kan intas med sällskap av den bäste. Hanna. Han är minst sagt underbar!

Usch för denna vecka hjärnmässigt! Försöker trycka in coren och pumpen men första premiärpasset av coren idag var katastrof. Imorgon får jag en andra chans, haha. Men annars så rullar allt på. Det blir ännu en dag i Jönköping med Pia imorgon eftersom vi inte blev klara idag, pust. Nej då, det är kul att åka iväg och se något annat också. Det enda sega är att sitta i den där lastbilen i två timmar.

Att få prata med Hanna några minuter i eftermiddags gjorde också min dag, precis som samtalet med min hyresvärd.

Heldag väntar imorgon. Jobb 06:30-16:00, träning 17:30 till typ halv nio eftersom det ska coreas, RPMas och BPas. Herregud, jag är trött redan nu. God natt!

Första dagen gjord på denna femdagarsvecka på jobbet. Första femdagarsveckan på några veckor för övrigt. I'm on the right track! Dagen gick snabbt i Pias sällskap och halv fem så satt jag i frisörstolen hos Malin på Studio L.A och blev klippt snabbt och snyggt. Känslan av nyklippt och fräscht hår är oslagbar. Fågelboet i topparna försvann och nu är bara det friska kvar. Efter klippningen så tog jag min lilla Skoda och spenderade tid hos Hannas mamma. Väldigt mysig timme. Det är kul att få höra historier från bakåt i tiden och väldigt lärorikt. Ja, det var bra!

Nu ikväll så har jag, mamma och påhälsande moster Annika njutit av en god sallad, mintchoklad och jordgubbar. Mums! Några minuter fick jag lägga på corekoreografin också, tycker det är så sjukt tråkigt att lära in nya pass. När de väl sitter så är det ju lugnt, då är det bara skitkul men nu i början av varje release så är det en massa extratid som får läggas på det. Lite nervig är jag allt inför min premiär imorgon men det ska också bli himla intressant att ha ett corepass. Så jobb i Jönköpings rabatter, träning, tipspromenad på berget med mamma och moster och lite andra ärenden kommer morgondagen bestå av.

Fredag natt nu tack! Nu tack! I wanna cuddle!

Jag skriver från min säng, min underbara säng som jag spenderat i stort sett hela den här dagen i. Skönt med slappa dagar emellanåt när man jobbar på under veckorna. Jag ligger mest och panikar lite över alla koreografier som ska sitta i veckan när jag ska köra både core, RPM och BODYPUMP men jag känner mig själv så de kommer nötas in de närmsta dagarna. Sedan så kan jag inte undvika att tänka på hur Hanna och Kim har det i Grekland och sakna den första killen något enormt redan. Jag hoppas de har det sjukt gött tillsammans! Längtar till fredag/lördag när de kommer hem så jag kan få utagera min saknad lite innan han drar upp och jobbar igen på söndag. Sånt är det. Distans är sådär men det är värt det för att i framtiden kunna mötas på ett och samma ställe och bygga upp sitt gemensamma liv. Den här killen är min nummer 1.

Planen idag är att fixa några schysta filmer/serier och äta choklad till dessa tills tröttheten kommer och tar överhanden och då är det fem jobbdagar kvar till nästa helg och nästa chans att kramas. Mysigt med denna vecka är att moster kommer på besök imorgon och stannar nästan hela veckan. Finfint!

Jag ska bli en människa som aldrig jäklas med kärleken eller sånt som är livsviktigt för en.
Jag ska bli en människa som hittar mitt kall i livet och vågar gå all in.
Jag ska bli en människa som vågar.
Jag ska bli en människa som tror och hoppas och gör.
Jag ska bli en stark människa som har min grund hård som betong.
Jag ska bli en sån som värdesätter det riktigt viktiga och slutar oroa sig för petitesser.

Det är en inspirationsdag idag. Jag har tänkt en massa och kollat på Oprah och tänkt på alla mina viktigaste pusselbitar i mitt liv. De som hjälper mig att bli den jag vill vara.

De senaste veckorna har jag gått runt och tänkt på det här med självkänsla och hur man ser på sig själv. Kanske extra aktuellt ämne nu när sommaren är här och man "ska vara" snygg, vältränad men ändå slank, nöjd med sig själv, glad, göra massa kul och bara vara allmänt avslappnad.

Det slog mig för några veckor sen det här med utseende. Jag ser mig själv i spegeln varje dag, då och då blir jag fotograferad. Men jag ser inte mig själv på riktigt. Hur jag rör mig, vilka konstiga ticks eller miner jag har när jag inte tänker på det. Hur jag ser ut när jag pratar, skrattar. Jag ser inte mig själv på riktigt för varje gång man kollar i spegeln eller blir fotad så blir det som att man lägger på en liten poseversion av sig själv. Inte fan ser man ut som man gör på ett partykort med tjejerna. Det finns ingen av de tjejerna som ser ut som sitt riktiga levande jag på det partykortet. För alla har sin "snyggpose" och sitt "snyggleende" som man övat in för att vara så snygg som möjligt just den sekunden som kortet tas. Bara grejen att man vet precis vilken sida man ska vända mot kameran och exakt hur mycket tänder som ska visas när man ler är ju sjukt! Egentligen, när man tänker på det. Vad hände med att vara glad och råka hamna på ett kort. Nej, nu för tiden ska det fixas med håret och fixas med snyggposen i tio sekunder innan fotografen får trycka på knappen.

Visst man ser kanske snygg ut. Men glad? Utstrålar man verkligen glädje? Ingen posebild på världens snyggaste tjejer, eller killar, kan någonsin slå en riktig glädjebild från en sommarfest där man helt oväntat blir fotad med världens asgarv. Alltid ska man kolla på kortet som nyss tagits av en själv för att se om man blev "snygg". So? Om du inte blev snygg då? Det är liksom så du ser ut. Man ser inte ut som man gör på bilder. Oftast inte i alla fall. Den där "fula" bilden är också DU. Den är du och det är den människan som alla andra ser varje dag för du är faktiskt en människa som rör dig och inte bara ett arrangerat stilleben.

En snyggpose kan aldrig göra dig snyggare än ett äkta leende med glädje i ögonen! Och inget gör dig snyggare än självförtroende och självkänsla. Punkt. Där har vi något att jobba på people.

Jag tror att det senaste halvåret har gjort otroligt många bra saker med mig. Jag tror på en bra förändring och jag tror framför allt på att det blir bra det här.

Ett halvår har snart gått i Uppsala och aldrig hade jag kunnat föreställa mig vilka fina minnen jag redan fått härifrån. Jag tänker på de fina tjejmiddagarna vi haft, galna fester med Max-besök som avslut, lättnaden när anatomitentan var skriven och godkänd, alla helger jag haft besök av min favorit-Hanna, våra långa fikor på stans alla mysiga ställen, alla irriterade bilresor med Hanna pga alla enkelriktade gator och avstängda broar och parkeringsbristen, vinsten med BK Benbrott, hela nollningen och ja så mycket mer. Men nu saknar jag familjen och vännerna och TK ganska mycket så en sväng till Falköping i några månader ska bli skönt. Shit vad jag saknar alla pass på TK. Jag hade ju en riktig motivationsdip förra hösten och träningen kändes sådär men nu tror jag att jag är tillbaka med samma passion och glöd igen. Älskar Les Mills ju. Ska dessutom ha ganska många pass/vecka i sommar så jag ser fram emot det massor. Inget plugg heller - bonus.

Vinsten med BK Benbrott då. Vi har ett klasslag som spelar i en korpserie som universiteten startat. Vi har väl en trupp på 11 spelare kanske men igår så hade halva truppen lab så jag, Hanna och Maria fick hoppa in i sista minut och hjälpa till. Vad ledde det till om inte vinst. Första vinsten för säsongen och så hade vi bara exakt sju man och två tjejer. Så sjukt kul var det men idag kan jag inte röra mig. Har inte löptränat på superlänge och verkligen inte gruffat så mycket som man gör i fotboll heller. Haha.

Tre dagar kvar till mamma kommer. Kanske kommer pappa och Adam också för vi har en lägenhet på kroken.

Jag, Olivia Sand, klarade anatomitentan. Båda delarna. Anatomin är avklarad och jag har inte riktigt hunnit smälta och ta in det än tror jag. Jag är såklart hur glad som helst men det har verkligen inte satt sig än. Sommarlov fr.o.m 2 juni!

Den gångna helgen, eller egentligen de gångna fem dagarna, har varit amazing. Hanna och jag har haft kvalitetstid så det har skrikit om det och det är bara så skönt att vara med honom. Bara vara. Bara prata, skratta, ÄTA, analysera, filosofera, titta på film, gå på lägenhetsvisningar, titta på fotboll, grilla, laga mat. Vi tar babysteg och ser var vi hamnar. Han är i alla fall otrolig.

Nu har dock den lilla fantasibubblan spruckit så nu har jag ägnat kvällen åt städning, tvätt, matlagning och sånt där. Håller på att läsa i fysiologiboken också för där har jag inte varit så mycket hittills denna kurs. Men äsch, det är tre veckor kvar. Det är lugnt!

Imorgon är det föreläsningar mellan 9-12, sen ska vi luncha och hämta tentorna på BMC och efter lunch så blir det antingen plugg ute i solen eller labb. Hoppas på plugg ute i solen, det låter mer lockande!

Var på SatsCykel och SatsCore idag. På SATS då såklart. Blir lite fundersam ibland på passen där. Cykelpasset var på 30 minuter och bestod av två uppvärmningslåtar, fyra korta korta backlåtar, en nedvarvningslåt och en stretchlåt. Alltså ungefär 15 minuter effektiv cykling. Vad är det för något egentligen? Behöver man så lång uppvärmning? Behöver man verkligen så tydlig nedvarvning och stretch och ändå sluta fem minuter innan nästa pass drar igång. Vill man gå och träna på ett pass som är 30 minuter om bara hälften är effektiv träning. Mycket kritisk!

Coren därefter. Också 30 minuter långt pass. Det hela började med att alla stod upp och gjorde massa konstiga funktionella rörelser som enligt mig inte ger något alls på ett sånt expresspass. Hela passen kändes mesigt faktiskt. Är inte hela grejen med korta pass att de ska vara tuffa och intensiva?

Fattar inte riktigt grejen med SATS koncept. Kanske är jag så insnöad på Les Mills kvalitet men ändå, Sveriges största gymkedja borde kunna bättre än så. Sen instruktörsglöden, visst har jag sett den hos vissa. Kanske 2-3 stycken av alla de pass jag varit på. 2-3 personer på SATS ser ut att njuta och ha kul och brinna för det de gör när de instruerar. Blir nästan lite förbannad på sånt. Är det sån man ska vara i storstan kanske? Lite tråkig och lugn och beige? Jävligt tråkigt i så fall. Saknar TK. Saknar glädjen.